Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CCXVII
sista landvinningen stå på spel. Kristiern hade nämligen så
illa beräknat sina åtgärder, att han hvarken, så framt ban
skulle hålla sina förbindelser, kunde deraf erhålla någon inkomst
eller der utöfva någon magt. Största delen af landet hade
blifvit förpantadt till adelsmännen, som förtryckte bönderna och
brydde sig litet om lagen, och af hvilka en del måst ikläda sig
borgensförbindelser för konungen och i följd deraf måst
underkasta sig fängelse, så att de hade skäl till missnöje8).
I sin förlägenhet att kunna tillfredsställa sin brors grefve
Gerdts fordringar, hvilka nu voro mycket stegrade, sedan han
öfvertagit förmynderskapet för den tredje, år 1464 aflidne broderns,
grefve Moritz’s barn, nämnde K. Kristiern honom, ehuru det var i
strid med författningen, till ståthållare öfver både Slesvig och
Holstein, med rätt att för egen räkning inlösa så många slott
han kunde. Grefve Gerdt gjorde ett vidsträckt bruk af denna
rättighet, öfvertalade både bönder och andeliga att för detta
ändamål göra sammanskott, betaide sådana panter, som
innehades på grund af verkliga lån, men gjorde inga omständigheter
med dem som af K. Kristiern blifvit lemnade under
röstvärf-ningen såsom mutor, och förfor i öfrigt mycket godtyckligt.
Adeln som hade mer förmån af panterna, än den kunde hoppas
få af penningarne, ingick då ett inbördes skyddsförbund,
begärde och erhöll på våren 1469 Lübeckarnes löfte om,hjelp,
samt slöt derpå i Juli ett förbund med Ditmarsken. K.
Kristiern orolig häröfver stämde adeln att möta i Kiel, dit han
ock kallade Hansestädernas ombud (N:o 117). Men som han
sedan fann sig hindrad af krigshändelser i Sverige, sände han
sin gemål, med några rådsherrar, hvilka omkring d. 22 Juli
höllo ett möte med adeln vid Segeberg, hvarest svåra klagomål
öfver grefve Gerdt framstäldes, hvilka understöddes af
Hansestädernas ombud, och man begärde rent ut hans afsättning; men
i öfrigt blef der ingenting afgjordt mer än det, att bada
parterna d. 16 Aug. skulle inställa sig inför konungen i
Köpenhamn. Det blef nu för Kristiern högst angeläget att
tillfredsställa Hanseaterna, särdeles Lübeckarne, på det att ridder-
’) Jfr Dahlmann, Geschichte Dänemarks B. III: 216. n. ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
