Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III
svårighet, särdeles allmogen, så ömtålig den också var om
nna närmaste personliga fördelar oeh rättigheter, icke hade
nigon B&mhällighet, när det gälde det hela.
Ehuru Norge egentligen skulle vara en sjelfständig stat,
kände det alltså redan betraktas såsom ett lydland under
Danmark, utan att detta rikes magt dock derigenom var särdeles
förökad, i synnerhet om det gälde ett krig med Sverige, som
i Norge alltid kunde påräkna bifall, om ej understöd.
Det var således egentligen med Danmark, som Sverige
ander Sturarne skulle mäta sina krafter. De båda rikena
voro i folkmängd troligen hvarandra temligen lika, och det
var andra förhållanden som gåfvo Danmark en viss öfvervigt.
Sveriges befolkning var glesare, dess gränser mycket
vidsträcktare och ytterst svåra att på hvarje punkt försvara,
särdeles emedan gränstrakterna voro ännu folkfattigare än de
inre delarne af riket. Danmark var genom vatten deladt uti
tvenne halföar och en mängd mellan dem liggande öar,
hvilket tidtals försvårade kommunikationen och gjorde en stark
flotta nödig för enhetens bibehållande.
Men dess östliga mot Sverige vända delar voro
jämförelsevis tätt befolkade, och stridskrafterna, då det gälde
Sverige, iätta att sammandraga och proviantera, det hade
dessutom den fördelen, att det utan svårighet kunde afstänga
Sverige från all direkt beröring med det vestra Europa, der
vissa af de vigtigaste lifsförnödenheter måste hemtas.
Danmarks egentliga företräde berodde dock derpå, att det
hade en mer stadgad regeringsmakt, sedan den nya dynastien
fått tid att blifva fullt hemmastadd. Väl voro både hierarkiens
och den verldsliga aristokratiens magt och rättigheter alltför
stora, men det var egentligen det lägre folket, särdeles på
Seland och de smärre öarne, som led deraf, och det farliga
bondupproret under Kristoffer synes hafva lärt adeln inse
nödvändigheten af större enhet och kraft hos riksstyrelsen.
Så länge konungarne respekterade de en gång vunna
rättigheterna, förhöll sig derföre både hierarkien och adeln stilla,
och då någon utsigt om framgång fanns, var adeln icke
obenägen för uppoffringar för ett krig med Sverige, som
lofvade dem nya förläningar och andra fördelar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
