Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XL«
Strid med Liflftndsk* Riddarorden 1472-1488.
Kort efter fredsslutet med Danmark 1472 blef Sverige
inveckladt i det Lifländska ordenslandets inre strider. Hels
den Tyska ordensstaten var stadd på förfall. Beräknad på
ett fanatiskt religionskrig, var den alldeles olämplig för en
normal och fredlig landsregering. Så snart ändamålet med
dess stiftelse, kampen med hedendomen, upphört, började
den lida af inre söpdringar, och den Lifländska grenen, som
nu mera blott till namnet erkände Högmästarens förmanskap,
var i det hänseendet ännu svagare än den Preussiska, att
den .egentliga hierarkien här bildade en stat i staten, enär
ärkebiskopen i Kiga jemte underlydande biskopar i Dorpat,
på ösel och i Kurland, hade vidsträckta verldsliga
besittningar, att de herrskande klassernas moderland var aflägsnare
samt att landbefolkningen nästan helt och hållet var af
fiill-komligt skild härkomst, nämligen Ester i norr och Letter i
söder, de förra en Finsk, de senare en med Slaverna
beslägtad stam, båda numera försänkta i den hårdaste
lifegenskap, under det de andliga gjorde litet eller intet för deras
undervisning, så att förevändningen för landets eröfring var
till stor del förfelad. Städerna voro få, men verkliga Tyska
kolonier, och hade den fördelen att vara grundade på
naturliga förhållanden och ega en någorlunda likartad befolkning.
Såsom betydande handelsort och medlem af Hanseförbundet
kunde särdeles Riga också göra anspråk på någon
sjelfständighet, men erkände ärkebiskopens höghetsrätt
Så snart eröfringen var fullbordad, den äldre
befolkningen antingen utrotad eller bragt till undergifvenhet,
började en hårdnackad strid mellan presterskapet och
ordens-riddarne, hvilken sedan, som oftast förnyades, och hvarvid
ingendera gaf deij andra efter i grymhet och trolöshet.
Ridderskapet rekryterades vanligen från olika delar af Tyskland,
ooh ehuru Orden naturligtvis var mäktigare, så förklaras
derigenom ej mindre den efterhand uppkomna inhemska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
