- Project Runeberg -  Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver / Fjerde delen. Sverige i Sten Sture den yngres tid 1470-1503 /
L

(1859-1884) [MARC] With: Carl Gustaf Styffe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

L

Sveaska regeringen och fordran att erhilla svar inom 14
dagar; men dessa, s&rdeles laödmåataren, förstodo att draga at
på tiden, under förevändning att en landtdag var inkallad
till Wolmar den 17 Januari, och i hopp att Rigaboarne skulle
utmattas genom nödvändigheten att nnderhålla den stora
samlade styrkan och lockas att sprida densamma på landet Sedan
Nils Eriksson ånyo kallat motståndarne till underhandling,
förnyade han den 24 Dec. traktaten med det Bigiska stiftets
domkapitel och ridderskap samt borgerskapet i Riga, hvarvid
han betingade sig sold för trupperna, i händelse de behöfdes
längre än till påsk, samt ersättning för sjöskada ooh
utlösning ur fångenskap (N:o 93). Den nye ärkebiskopen,
hvilken saken mest gälde, var den som först gaf efter. Han
infann sig i Treiden,1) utanför Riga, vid trettondedagen (d.
6 Jan. 1486) och möttes af representanter för de tre stånden,
åtföljda af en kanik i Upsala, Johan von Mechelen, troligen
en infödd Tysk, som hörde till Nils Erikssons biträden. På
frågan, om han ville erkänna de i Stockholm uppsatta
vilkoren, svarade han ja, endast med förbehåll af Påfvens
samtycke i en underordnad punkt, om drägten. Påföljande dag
instälde sig äfven ombud från Ordensmästaren, och Nils
Eriksson blef af dem mycket artigt emottagen: Underhandlingen
fortsattes och man utsatte en landtdag i Riga den 20 Febr.
hvarvid äfven biskoparne och prelaterna i Dorpat, Kurland
och på ösel skulle infinna sig. Hildebrand visade sig
dervid mycket medgörlig, blef derföre högtidligt inhemtad i
staden, och bekräftade i Blomendal d. 2 Mars de honom
förelagda artiklarne, hvaraf den vigtigaste var inrättandet af ett
stifts- eller landtråd1), och den 15 samma månad afslöts äfven
fred med ordensherrarne, hvilka också förbundo sig att på

’) Det följande är till stor del hemtadt nr, den nyss åberopade berättelsen

i Script, rer. Livon. II: 798 o. ff. Ett slag, som af (enare författare omtalas
såsom hållet vid Trciden, saknar all grand.

>) Tryckta efter en vidimation af 1488 i Hupels N. Nord. Mise, in, IV:
690. De trenne Svenska ombnden dervid voro Nils Eriksson sjelf, Mag.
Johannes von Mechel]en, kanik i Upsala, och en väpnare, Jöns Ivarason,
(»Jones-Iwenson») som skref sig till Svansholmen (1486). De’tvenne »rådsherrar«, som
enligt den förenämnde Livländska berättelsen åtföljde Nils Eriksson, voro troligen
dassa båda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:34:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biskandhi/4/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free