- Project Runeberg -  Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver / Fjerde delen. Sverige i Sten Sture den yngres tid 1470-1503 /
CCXXXV

(1859-1884) [MARC] With: Carl Gustaf Styffe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ccxxiii

ningen sannolikt gjort anspråk, lemnades fortfarande i
Abraham Erikssons hånder, ehuru han snarare var Dansk än Svensk,
»ch Henrik Krummedike fick i åtminstone tre fjerdedels år
behålla Elfsborg och dess län. 6)

Den första vigtigare regeringsåtgärd, som konungen
företog, gälde reglering af thronföljden. Kalmar recess hade
icke lemnat denna fråga oberörd; ty der stadgas (§ 38), att
de fyra rådsherrar, som i konungens frånvaro skulle förestå
regeringen, i händelse af hans död hade att fortfara dermed,
till dess de tre rikenas råd varit tillsammans och kommit
Öfverens om valet. Det oaktadt hade konungen år 1487 låtit
sin son af Danska riksrådet väljas till efterträdare, och detta
val hade två gånger blifvit bekräftadt. Den 5 Dec. 1497
blef ookså en akt, uppsatt af en Dansk sekreterare,
förelagd de qvarvarande Svenska rådsherrarne, af innehåll, att de
valt Prins Kristiern till konungens efterträdare, men att
följande midsommar alla lagmännen med deputerade från
lagsagorna och städerna skulle sammanträda, för att bekräfta
densamma. Fyra biskopar och fyra verldsliga herrar,
deribland Sten Sture, nämnas såsom deltagare i beslutet, och hafva
beseglat detsamma, andra rådsherrar förmåddes efteråt att
ffra sin bekräftelse derpå.7) Ehuru stridande det var mot
Sveriges lag ej mindre än mot unionsfördraget, hade man
vål, efter hvad som skett i Danmark, varit beredd på att
konongen skulle framkomma med ett dylikt förslag, fastän
di han ännu blott var 42 år gammal, det icke varit så
brådskande; ty saken hade åtminstone någon anledning i Svensk
lag och flera prejudikater, så att folket troligen vant sig vid

*) Nylödöse hade d. 19 Jan. 1498 måst gifva honom trohetsföraäkran. Orig.
’ D>uka Geh. Archivet. K. Hans ntfärdade d. 19 Jnni a. i. qvitto till H.
Krummedike å al] nppbörd, deribland nämnas knngshästar och sakören af
Elwedi-län. Dipl. NoTveg. II: 736.

0 Hnfvadakten, dat. d. 5 Dec. 1497, är efter original tryckt i Geh.
Archi-"U Aarsberetn. IV: 287, jämte den dermed ännu sammanhängande förklaringen
et Johan Bese, dat. Linköping d. 16 Jan. 1498. Den nnmera derifrån skilda
budlingen, dat. Jönköping d. 27 Jan. s. L, hvari Lindorm Björnsion och Sigge
Lutton (Sparre) förklara sitt samtycke till ett riksrådets beslut, hör ntan tvifvel
<*M dit, emedan den ir ord för ord lika lydande med den förra. Båda äro
ultdes gifna vid konungens utresa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:34:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biskandhi/4/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free