Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ccLn
mod Är upphöjdt öfver allt tvifvel, till honom hyste.
Befallningen till Henrik Krummedike att låta hugga en hand och en
fot af bönder i Vestergötland, som icke ville underkasta sig,
är ett sådant exempel, likasom aäifvandet af några
borgmästare och rådmän i Kalmar, som mer ån 2 år förut
enligt hans tanka icke nog länge försvarat staden mot sina ’
landsmän, är ett annat. — Att Sten Sture tog med sig en
ansenlig väpnad styrka till mötet i Kalmar 1495, då han
hörde huru konungen rustat sig, ser åtminstone ut som ett
försigtighetsmått. £n annan utmärkt man, Erik Turesson,
förklarade tio år senare rent ut, att han icke vågade infinna
sig vid det då utBatta unionsmötet i Kalmar (år 1505), och
afrådde på det bestämdaste sina medbröder från att uts&tta
sig för den fara som förestod. *) Konungen kom ockaå dit
med en stor krigs magt, som för det uppgifna ändamålet var
alldeles för kostbar. Hela tillställningen visar, att jämnvigten
i konungens sinnesförfattning var rubbad, och hvem vet, om
icke Svenska rådsherrarne rönt samma öde, som de olyckliga
borgarne, i händelse de icke varit nog försigtiga att
uteblifva.
Den sjukliga misstänksamhet, som utmärkte honom, har
måhända ock haft den påföljd, att han i sina bref både mot
vänner och fiender yttrat sig på ett sått som är långt ifrån
grannlaga och sanningsenligt. Men det är stundom rent af
illvilligt beräknadt på att vilseleda, och har en vida
förhatligare karaktär än fadrens löjliga skryt. Det är derföre af
intresse, att hans uppgifter någon gång kunna med hans egna
ord och ej blott med andra kända förhållanden vederläggas.
Den förenämnda framställningen af tvisten med Sverige, som
han år 1496 sände till Sachsen, för att deröfver erhålla Tyska
rättslärdas yttrande, har sålunda det betänkliga felet, att det
val till thronföljare, som han åberopar, icke var sådant
konungaval, som Svenska lagen erkände, och hvilket han sjelf
sedan ansåg nödigt för sin son; ty det var blott ett samtycke
af riksrådet, och ordet »landschaft», hvilket endast kan hafva
«) Erik Tnresaona bref af d. 13 Mara 1506, tryckt bos Grönblad, Nya Källor
till Finlands Medeltida Hist. a. 226.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
