Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cclxvi
blef fången och illa medfaren. De missnöjde herrarne
menade, att om konungen något förut sändt den större
styrka,-som var utrustad för att gå till Kyska gränsen, men hvarmed
Ture Jönsson ännu icke kommit längre än till Koslagen,
hade denna olycka kunnat förekommas (N:o 183). Konungen
vände sig, då Knut Eskilsson misslyckats, till sin marsk Svante
Nilsson med befallning, att han skulle öfvertaga befattningen
med upprorets qväfvande; men han undanbad sig på den
grund, att den undersökning han förut fått i uppdrag att
hålla emellan Jens Falster, Hane Claesson och Vadstena
borgare, var utsatt till den 1 Aug. (N:o 182). Den
obetydlige orostiftaren hade således i närheten af hufvudstaden
ostraffad kunnat på Qerde månaden fortfara med sitt ofog,
hvilket i sin början lätt kunnat qväfvas, enär konungen på
Stockholms slott hade en rätt betydlig styrka, och Sten
Kri8tiernsson hade derigenom fått tillfälle att vinna ett ej
obetydligt anhang. Konungens långvariga overksamhet var
naturligtvis rent af uppmuntrande för dem som kunde vilja
skilja honom vid magten. Och det var efter hvad som
förefallit på våren och sommaren tydligt, att de rådsherrar, som
uppträdt med fordran, att konungen skulle uppfylla sina
förbindelser, då han alltjämt underlät att göra något till saken,
måste tillgripa denna utväg. Sten Sture kunde dessutom,
efter den anklagelse som mot honom blifvit riktad, med
kännedom om konungens lynne, aldrig vara trygg för sitt lif.
Konungen tyckes hafva litat på de många trohetsförsäkringar
han aftrugat en del af sina undersåtar, utan att begripa, att
all rätt är ömsesidig, och att om han icke sjelf höll sina eder,
Svenska folket också kunde känna sig löst från sina. Några
af rådsherrarne, Sten Sture, Hemming Gadd, Svante Nilsson,
Knut Alfsson och Bengt Ryning skriftvexlade med honom
under senare hälften af Juli och fordrade uppfyllelse af de
löften han afgifvit, med anledning af deras påminnelser, och
hotade derjämte att i annat fall ingen tro eller tjenst göra.1)
En sådan skrifvelse, den enda bibehållna, är dat.
Söderköping d. 27 Juli, och har utom de nyss nämnda, äfven Johan
’) Jfr det förut åberopado K. br. till H. Krnmmedike af d. 6 Aug. 1501.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
