- Project Runeberg -  Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver / Fjerde delen. Sverige i Sten Sture den yngres tid 1470-1503 /
CCLXXV

(1859-1884) [MARC] With: Carl Gustaf Styffe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

cclxxv

låttades. Fullmäktige af både rådet och borgerskapet hade
den 17 Oct. för detta ändamål infunnit sig på Södermalm,
di eldsvåda uppstod i staden, som det påstods föranledd af
besittningen på slottet, oaktadt stillestånd för tillfället var
inginget. Under den villervalla, som derigenom uppstod, då
eo del af portarne måste öppnas, för att få tillgång på vatten,
inträngde belägringshären i magistratens åsyn i staden och
dickte branden, sedan omkring en fjerdedel af staden1) blifvit
ligornas rof. Emedan det var en stor fördel, som de
be-ligrande derigenom vunnit, sökte Danskarnes anhängare
utbreda den tron, att några af borgarne förorsakat branden,
hvilket de närvarande rådsherrarne, 5 biskopar och 11 verldsliga,
den 21 Oct. i ett särskildt intyg högtidligen förnekade, och
gåfvo stadens inbyggare det vitsord, att de först, när de sågo
sina hus brinna, velat insläppa dem (N:o 190).

Innan belägringen af slottet började, synas rådsherrarne
hafva gjort Drottningen det anbud,2) att om hon ville begifva
«ig till sin herre i Danmark, skulle de med passande följe
af biskopar, prelater, riddare och adelsmän beledsaga henne,
(N:o 191), men hon afböjde det (N:o 202). Hon kan anses
*ta>m den högst befälhafvande på slottet under belägringen.

Riksrådet var länge samladt, man vet egentligen icke af
hvad anledning, men det är icke osannolikt, att Svante Nilsson
derunder i hemlighet traktade efter
riksföreståndare-värdigheten, hvartill han vid mötet i Vadstena den 1 Aug. erhållit
utsigt. Men Sten Sture var genom sitt anseende bland
allmogen alldeles omistlig för att vinna dess biträde, hvilket för
belägringen af Stockholm så väl som de andra slotten var
oumbärligt. Svante deremot hade genom sitt affall till fien-

’) Si uppgifves i riksrådets nedannämnda intyg. I Franciskanerna» Diarium
opppfves omkr. 50 hus.

’) Anbudet omtalas i riksrådets cirkulär om konungens afsättning af d. 11
Kov. 1501, men icke hennes svar. Deremot säger Hemming Gadd i bref till
Staate Nilsson d. 30 Jan. 1503, att Svenskarne från mnren ropat till Bengt
fthelnon, att han skulle vara deras bud till Herr Sten och Rikets Råd, att
Drottningen »motte komma aff i byn», hvarvid Hemming Gadd anmärker, att »efter
•bet hon ville ecke aname then delen, nar vi henne thet budo, skall hon ecke
»iatidh, athen hon antwarder osa slotid fritt oe vnbewaret». (N:o 203).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:34:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biskandhi/4/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free