Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och värden, af smickret och hyllningen rörd,
En skål vill för samhället tömma.
Af minnen, han säger, en rikelig skörd
Han städse i hjärtat skall gömma.
»Hur ljuft är att veta på aflägsen ort,
Att samhället minnes det lilla man gjort.»
Sen lefs alla dagar i sus och i dus,
All hvila man måste försaka,
Och kokfruar springa ur hus och i hus
Och koka och steka och baka,
Ty klart är, att ej man kan anses som vän,
Om icke man sett dem på middag igen.
Och männen ä’ alla vid dåligt humör
Till följe af »städningens» fasor,
Ty om de ej råka att titta sig för,
De stupa i ämbar och trasor.
Och frun går i halsduk, och uppsatt är kjol’n,
Och pengar försvinna som smör uti sol’n.
Men ändtligen har man det klappadt och klart,
Och allt är så blankt, så det skiner,
Och bordet står färdigt och vinkar så rart
Med silfver, desserter och viner,
Och herrn är så nyrakad, putsad och fin,
Och frun tar uppå sig sin ljufvaste min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
