Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det lyckligaste paret.
^m^ar du sett dem, gamla Lasse och hans kära, äkta
vif?
Merä fagert har du säkert aldrig skådat i ditt lif.
Hon är surögd, utan tänder, rödt och stripigt hennes hår,
Näsan sträfvar emot höjden, fräkenprydd så det förslår.
Han är krokig, svart och snusig,både syn och hörsel klen.
Hvart hans Fia går, bakefter linkar han på skefva ben;
All sin lefnad lång de stretat, kämpande mot nöd och brist,
Och i fattigstugan hamnat uppå gamla dar till sist.
Och ej ens i den de äga för sig själfva någon vrå,
»Socknen» där »satt in» en annan gammal stackare
också.
Kallt och dragigt deras kylfe, mörkt och nedrökt vägg
och tak,
Det är klent beställdt med lyxen i ett fattigstu-»gemak».
Men för Lasse och hans gumma intet lyckan rubba kan,
Ty de tosingarne äro ju så »glada i hvarann»,
Att om Fia blefve bjuden dela kungens gyllne tron,
Tror jag, att hon valde Lasse och sin lott som fattighjon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
