Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att de väcka andras löje, dessa möten, man förstår,
Men nu har man vant sig vid det, vid att se dem år
från år.
Skämt och stickord, som man slänger, dem ej minsta
smula rör,
Allting studsar mot ett sådant oförbränneligt humör.
När det lider emot hösten, då är Lasses gyllne tid,
Då går mor »på lingonskogen», och han linkar stolt
bredvid.
Dit med tomma korgar vandra de i morgonsolens sken,
Och med tunga bördor åter komma de i kvällen sen.
Alltid Fia uti téten med den tyngsta korg på arm,
Lasse ansträngd kommer efter, flåsande och trött och
varm,
Men med solsken öfver dragen och så strålande förnöjd,
Att med mor i skogen vandra, — kan det finnas större
fröjd!
Varmt det blir mig omkring hjärtat, när jag ser de
gamla två,
Hur med allt sitt yttre armod rikedom de ha ändå,
Och de ord, jag en gång hörde, stannat i mitt minne
kvar:
»Där går», gamle prosten sade, »socknens lyckligaste
par».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
