Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När man går ut, är bäst man sätter
Strax öfver hufvu’t paraplyn,
Ifall en skur utaf sonetter
Det kommer regnande ur skyn.
I menen, det har ingen fara,
Att af er vers man skada tog,
Men jag har märkt, de kunna vara
Minsann rätt ofta — tunga nog.
Här få vi gå och eder sakna,
Men kanske en och annan gång,
Om luggarna bland molnen rakna,
I sänken er att hämta tång.
Hvar mamma ses med längtan blicka,
Dit hennes dotter far mot sol’n,
Och kanske kommer hennes flicka,
När ny garnering tarfvar kjol’n.
Om vid en »titt» I skullen råka
Att se den vers jag er bestått,
Så är jag blott en gammal kråka,
Som mycket skrala vingar fått.
Jag därför mig på jorden håller
Och sträfvar icke mot det blå,
Och tror — med litet mindre pj olier
Sig reder världen bra ändå.
–-»S—ä-5—S–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
