Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De andra tuppar trippa,
Och åt hans skräfvel och hans prat
På stjärten artigt vippa,
Och hönsen äflas att bli »du»
Med herr kalkonens stolta fru.
Och nu i alla vrår och hål
Man kacklar, och man stimmar,
Förrn tömd var hvarje ho och skål,
Det dröjde flere timmar,
Ty bröt man mot så vanlig sed,
Man stått där ju med skammen.
På tupparne, som festen led,
Allt rödare blef kammen,
Och galandet allt mera gällt,
Mer muntra deras sinnen,
Tills hönsen smögo bort så snällt
Och flögo upp på pinnen
Och förde där konversation
Utaf den allra bästa ton.
En gammal höna utaf ras,
Den främsta uppå hönskalas,
Höll fram med mycken skärpa,
Att hönan främst bör skåda upp
I blind beundran till sin tupp,
Därnäst ordentligt värpa
Och rufva troget på sin kull,
Som draken uppå skatten,
Sen hålla den vid ans och hull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
