Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Små hönor, som I veten,
Och kycklingarna kommo nu
Förstås uppå tapeten,
Och hon, som kacklat först bland dem
Och var så mån om tupp och hem
Och fast uti principen,
Hon nu sin sak i grund förstod
Och lät dem höra sin metod
Allt från de första pipen,
Hur hon dem gett edukation
Och aldrig tappat modet,
Hur de fått hållning och fason ...
»För somliga», pep fru Kalkon,
»Det ligger uti blodet.»
Nu — fast det visar sämre smak —
Till tupparna vi vända,
Och där står glädjen högt i tak,
Och fjädern uppå ända,
Tills slutligt någon föreslår,
Att man bör tacka, förrn man går.
Och äldsta tuppen stod en stund
Och ref med klon bak örat,
Och så han gol af hjärtans grund
För dem, som ville höra’t,
Och gjorde sig till allas tolk,
Precis som det går till bland folk.
Se’n gingo höns och tuppar hem
Att taga lilla luren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
