Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men lugnar sig, då hon omsider
En ståtlig tupp till make får,
Som, efter hvad man allmänt säger,
En sådan präktig sophög äger
Och ymnig tillgång hvarje dag
Till läcker spis af hvarje slag.
Men högst af allt det henne gläder,
Att från de andra skild hon är:
Så. nobel färg på hvarje fjäder
Ej någon annan höna bär.
Att därför deras afund väcka
Hon går ibland på vägen ut,
Och någon gång till bondbyns slut
Sin promenad hon brukar sträcka.
En dag, då solen sken så grant,
Alt hennes fjäderdräkt förgylldes,
Af stolthet hennes hjärta fylldes,
Och hon klef ut på vägens kant.
Hon bligade till gärdsgåfn upp
Och sade till sin kära tupp:
»Jag tror, att jag en stund mig vädrar
Och visar mina sköna fjädrar.»
Och tuppen, artig mot sin fru,
Höll med och sa’ »kukeliku».
Och så en stund i ro förflutit,
Och tuppen på sitt ena ben
På gärdsgåfn uti solens sken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
