Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samma sak när klockarn sedan skulle börja psalmen
sjunga,
Vanten kunde aldrig läras hålla styr uppå sin tunga:
Förrn preludiet förklingat, och förrn klockar’n kom i
gång,
Var han längese’n i farten med sin falska, gälla sång.
Sedan kröp han fram på läktar’n, och det var oss jämt
en gåta,
Hur han kunde vid predikan ständigt hvarje söndag
gråta,
Och man såg att mera ymnigt ur hans tårekälla rann,
Om han mera observerad utaf grannarne sig fann.
När det sedan led till julen hade man besök att vänta,
Ty en dag, det var man viss om, skulle Vant på dörren
glänta.
Lönen »in natura» upp han rundtomkring i socknen tog,
Tung och lastad var hans kälke, när han hem om
kvällen drog.
Och respekt han hade med sig, där han gick omkring
i husen,
Duktig skulle bullen vara, hvita hemmastöpta ljusen,
Tjock och mullig färska korfven, kött och skinka mört
och fett,
Ty se’n kunde han berätta uti bygden, hvad man gett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
