Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D’ELLEVILLE.
Banna mig inte så. Kom hit, som min nådigaste
herre vet, med prinsessan af Holstein.
KONUNGEN.
Visste hon din förklädning?
D’ELLEVILLE.
Ja, jag var hennes kammarfru. Hon hade sjelf
tillställt den. Jag skulle i Ers Maj:ts tjenst vid alla
tillfällen väcka den unga konungens kärlekstankar på henne.
KONUNGEN
Nå, hvarför for du icke med henne och alla
kärlekstankar tillbaka? (då hon tiger ruskar han henne.)
D’ELLEVILLE.
Slå mig inte, slå inte ihjäl mig. Jag skall tala. Ack,
ack, man kommer ej ljuset nära, utan att man mer och
mer dragés af det, tills man rusar in i lågan. En ung,
lidelsefull Hicka; en ung, älskvärd, nådig furste nära —
natt och dag. < kastar sig om hans hals) Gudomlige, svärma ej
der borta* kring Salem till; hela verlden vet eller skall
veta’t. Jag är din, din, osedd, tyst.
KONUNGEN (som med ovilja löser s>g från
henne).
Du rasar.
D’ELLEVILLE.
Hvad vet hon af kärlek, hvad förstår hon att älska?
Anna, den kalla nordens kalla mö? Hos mig, den varma
sydlänskan Rhoda, är eld, är tjusning, hängifvelse.
KONUNGEN ( henne om lifvet, öppnar
glasdörren till en balkong,
kastar henne ut |.
Din väg, otäcka! Kläd dig som q vinfolk, och kom
aldrig för mina ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
