Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
hafsens djup. Månne han minnes, att han stod
för det heliga altaret, som han skulle läsa för
prästen i församlingens kyrka vid femton års ålder
och hade tråckeltrådarna kvar i tröjan, som han
bar den viktiga stunden. Och en gång, då han
kom från staden, var han af starka drycker så
beskänkt, och han tappade koppen, när han var
på prostens kalas, så att hans öra gick sönder
och det söta våttet vardt jämmerligen förspildt,
mattan till stor sorg och saknad för prostinnan.
Och fastän varande ett sådant afskum vill han
dock till sin dygdädla maka draga, locka och tubba
en af socknens rikaste döttrar, som och äfvenledes
är fager under ögonen, ändock att samme
omför-mälde yngling endast har en sjettedels mantal, i
den falska tro, att en upplyst man, som är sagda
dotters fader, skulle taga till måg en sådan
bar-fotajanne om ock af en gifmild naturs slöseri
utrustad med ett prydligt yttre utseende. Men
sådana skola hålla sig till likar, när de önska bygga
hjonelag och ej de högt må braska, annars skola
de döden dö och sedan äta sina gärningars frukt
och komma uti tidningar, sig själf till straff och
androm till varnagel efter de icke skäms och
betänker, att folk skall vara för sig och piggsvin
bland grisar.
(Kyrkvärden ler ett bredt och belåtet småleende).
VITZELL.
Hm! Nu har jag ändtligen fått en insändare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
