- Project Runeberg -  Erik den fjortonde. Sorgespel i 5 akter /
6

(1873) [MARC] Author: Johan Börjesson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Med vedergällningens gudomliga
Och höga rätt ej blott, men ock med hämdens
Sataniska maktlystnad.

                                        Ställd och klämd
Emellan sådana fiendtliga partier,
Jag också nödgas taga mitt parti;
Och adeln — mina bröder uti spetsen —
Jag fruktar, hatar som det starkaste.
Med sin sirén-sång, räds jag dock, det andra
Mig dragit nära till sin — och min afgrund.

O! redan så min lefnadsmorgon var!
På kärlek fattig, som på strider rik.
En främling hit från Tysklands sköna ängder
Min moder kom till Nordens gråa fjäll,
Och främling blef der, som i makens hjerta;
Och modrens öde billigt barnet delte.
Och när hon så, en främling och en gäst,
Ur dessa Kedars hyddor snart fick ila,
Att hemma vara i det goda landet;
Då stod jag qvar i detta främlingskap,
En liten moderlös — och faderlös dertill.
Ty när min faders nya kärlek, hon,
Den sköna Margaretha, lycklig skänkte
Den nya kärlek nya arfvingar,
Den öfvergifne så besanna fick:
“Den styfmor fått, han styffar fått också.“ —
Hvad är vår barndomshimmel? Den, som spänns
Emellan tvänne lena modersarmar,
Som huldrikt räckas, sträckas öfver oss.
Och denna himmels stjernor? Hvad, om ej
De ömma modersögon, som se ner
På oss i slumrens frid, i smärtans tårar? —
O! den, af ingen modershand blef smekt,
I ingen syskonkrets förtroligt lekt,
Han vet ej af det flydda barndoms-eden,
Som kastar än sitt ljufva rosenskimmer
På vandrarns fjät i lifvets törnedalar
Och stundens strid med minnets frid hugsvalar.

Som ni kom, i dessa forna dar,
Och drifven, stött ur glada syskonringen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:36:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bje14/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free