Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I spetsen fångars, skatters rika byte
Högt om de tappres segervinning skryte!
Och när så “riddarn utan fläck, förfäran“,
Den stora menigheten hedrad ser,
Som bytets andel hon för hem den läran,
Som åt sitt folk dess konung rättvist ger:
“Att i mitt rike hädanefter äran
Till sjelfva hyddans son sig sänker ner;
Att mod och snille, dygd och tro är adel,
Af rensta blod och utan fläck och tadel.“
(han träder till fönstret.)
Men lika skön som lyckosam är dagen!
Maj blickar ner på Norden klar och blid;
Min själ, af ömhet och af fröjd betagen,
Vill endast endrägt, kärlek, glädje, frid.
(räcker handen åt Sture.)
Känn er af samma tjusnings makter dragen:
Slut vare nytändt agg och gammal strid;
Kom med mitt hof, att dagens nöjen fira,
Och som dess älskling våra fester sira!
Ni sett i Södern många sköna länder;
I högre mått der jordens alstring rår.
Men när till Norden nu ni återvänder,
Fins något skönare dock än dess vår,
När han i hast på Lögarns tjusta stränder
I all sin fägring, all sin trollglans står? —
Men lika flyktig ock! Kort är hans hvila;
Den honom njuta vill, må visligt ila.
(Erik och Sture gå.)
“Den njuta vill må visligt ila“ ...
O lefnadsvishet i en konungs mun!
Den egnar er, I svaga qvinnosjälar!
Än mer er, svaga, er, försvagade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
