Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
CECILIA.
Ur hofvets tunga marmorsalar
Hur lätt och glad till er jag flyr,
I frida lunder, tysta dalar,
Der ingen sorg mitt hjerta bryr!
Natur, hur fritt och vidt ditt rike,
Hur sällt sig hjertat dig förtror!
I skönhet hvem, o hvem din like?
I kärlek hvem som du är stor?
Ett enda litet menskohjerta
Den liken är mig mer ändå;
Det slår för fröjd och slår för smärta,
Som ej naturen kan förstå.
Ur menskans tanke mot oss strålar
Den själ, ej fins i tingens allt,
Och på dess anlete afmålar
En högre skönhet sin gestalt.
Och ljusets flammor i det höga,
Och stjernans blick, — hvad äro de
Mot blicken ur ett qvinnoöga
När det vill himmelskt mot oss le?
Och sångerna ur jordens dalar
I morgonrodnans ambrastund —
Mot minsta ord, som oss hugsvalar
Ifrån en älskad purpurmund?
(De draga sig inåt skogen.)
I Herrans namn, ej så, ej så, o konung!
Jag vill af blygsel, utaf ödmjukhet
Förgås för edra fötter här i stoftet.
(Då hon vill falla för hans fötter, lyfter han henne opp och håller henne omfamnad.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>