- Project Runeberg -  Erik den fjortonde. Sorgespel i 5 akter /
31

(1873) [MARC] Author: Johan Börjesson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I hvilka drufvans purpursafter svalla,

Som lifva mannen, fri ur stunden bunden; —

Gå, skynda dig, drick lust der med de andra!

ERIK.

Ben glada njutning vill jag icke klandra;

Men bägarn, som min mun dock sällast njuter,

Är dina läppar, svällande och röda,

Der uppå purpurbräddar glöda

Jag vet den gudars nektar, som du gjuter

I kyssen, när jag dig i famnen sluter.

(Adagio ur skogen. Eko från andra stranden.)

Hur klingar ljuf i rymden melodien,

På luftens blida vågor sakta buren,

Och till den rörda själen huldrikt talar:
“Lyft dig på vingarna af fantasien!“ —

Du röst ur hjertat af den älskande naturen,
Hur du ett hjertas kärlek ömt hugsvalar!

’ KATRIN A.

När så af den från lunder och ur dalar
Ett vänligt återljud ditt öra hinner,

Det är min kärlek, som sin bana böjer
Igen till dig och gerna dröjer
I minnets ton, der än min ömhet brinner,

Och suckande i fjerran se’n försvinner.

(Musik och eko.)

ERIK.

Du stund af himmelsk ro, af jordens tjusning!
I ögonblick af tidens högsta lycka!

I pendelslag af evigheten! Skriden

Helt långsamt bort med aftonvindens susning!

Låt oförgätligt mig i tanken eder trycka!

En segerkrans kring sälla hjessan vriden!

KATRINA.

Lyft, sällhet, mig bort och uppöfver tiden!

Och fören mig på edra varma vågor,

I smekande och ömma melodier;

Omfamnen harmonier,

Mitt väsen med dess fröjder, med dess plågor,

Dess ljufva tvifvel och dess bittra frågor.

(Adagio och eko. Hon gömmer sig vid hans bröst; lång, stum hänryckning.
Småningom antager musiken en gladare art, och öfvergår slutligen i allegro.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:36:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bje14/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free