- Project Runeberg -  Erik den fjortonde. Sorgespel i 5 akter /
32

(1873) [MARC] Author: Johan Börjesson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Femte soenen.

DE FÖRRE. HERTIG JOHAN med den lille SIGISMUND pj
armen. KATARINA JAGELLONICA" BEURREUS
(kommande på stranden).

JOHAN (sättande sonen på marken).

Hvart fors jag hän? Här är allt vår, allt sprittning, knoppning;
Allt lif, allt ljus, allt sol, allt njutning och förhoppning;
Det blomstrar, rör sig ner för mina fötter här;

Det svingar, klingar opp i luftens rymder der!

Och dessa vindar, som mitt hufvud varmt omsusa,

Och dessa dofters qvalm, som hjertat ömt berusa,

Och denna rymd och vidd, som lockar och som flyr,

Mig jagar blodet varmt och jagar tanken yr...

(Tiu Beurrens) I ett förtrolladt land har ni mig velat föra ?

BEURREUS.

I vårens, frihetens, ni säga vill. — Ert öra
Förr mången gång det tjust, och mot ert öga lett,

Fast hörande ni hört, fast seende ni sett
Ej har, tills nu en blick in uti tingens hjerta
Ni fått, och stundens fröjd ni lärt af årens smärta.

JOHAN.

Guds verld, du fria verld, var helsad trefaldt mig, —

Af en förskjuten son, som rörd beträder dig!

Du ädla frihet, du, du mannens skönsta lycka,

Låt dig, för evigt dig, till tacksamt hjerta trycka!

Och du, min tacksamhets, min dyrkans föremål,

Trofasta, älskade och dyrkade gemål!

Själ i min själ och tro uti min trogna anda!

Kom och din glädjes röst uti mitt jubel blanda,

Och, som den skönsta lön för all din kärleks höjd,

Kom, dela nu med mig min sällhets hela fröjd!

(omfamnar henne.)

Du trohet, som mig blef, när trolöst allt mig flydde;

Du sköna blomsterband, som ljuft min boja prydde;

Du lust uti min nöd, i fattigdom min skatt,

Min bön uti min kamp, mitt ljus uti min natt, —

Njut din triumf, din lön i detta glädjeskri;

(han slår ut sina armar mot himlen)

Jag är fri!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:36:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bje14/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free