Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CECILIA.
En blomsterskänk med ormens gadd de runder.
J list det! I skötet här utaf naturen,
Der, uppå våren, doi tet, ljuset buren,
Min själ igen de forna drömmar drömde,
Och glad och yr som öm och menlös glömde,
Det fanns en verld för misstro, synd och ånger
Ett missljud i naturens sköna sånger *—
Der träffade ert ord ett blottadt hjerta
Med taggen af en oförväntad smärta.
’ STUEE.
Håll, grymma, opp att dolken stöta — vrida
Om i ett bröst, der öppna sår re’n svida
Af kärlekens och ...
CECILIA.
O, det talet lemna!
Ej misstron må det ordet kärlek nämna;
Ond tungas gadd ej smaka får dess nektar.
Den mig ej tror, han mig ej älska mäktar.
STUEE.
Misstanken, o, på fruktans törne knoppas;
Allt tror den kärlek, som kan allting hoppas.
Min ömma själ hur grymt ni kunnat plåga!
Om jäg min känsla gick att yppa väga,
Ni tankspridd, stum för mina suckar flydde;
Teg jag af vördnad, ni för stumhet brydde,
Er blick än skydde min och än den mötte;
Ni drog mig till er och ifrån er stötte —
Sann mot er sjelf och sann mot mig, o svara:
Hvad är här sanning, hvad är sken här bara?
CECILIA.
Gafs qvinnan väl att sann och öppen vara?
Och är ej ordet hennes sällhets snara?
STUEE (faller på knä).
Hvad kärlek brutit, kärlek låt försona!
Kan kärlek straffa, kan ock kärlek skona.
Se, om dess gudoms ännu sedda under
Er vittne bära dessa stumma lund er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
