- Project Runeberg -  Erik den fjortonde. Sorgespel i 5 akter /
47

(1873) [MARC] Author: Johan Börjesson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hustrus. Folket — vackert folk! Ho som offrar sitt
lif for dess sak, i dess tjenst, han har ock spillt det. Talar
du for det om dess rättigheter, så lyssnar det på dig.
Smickrar du dess passioner, så hurrar det för dig. Smädar
man dig, så klappar det i händerna. Står du det i vägen,
så trampar det på dig. Strider du för det, så går det heip
och äter sig mätt och går till sängs. Allt skydd, allt värn, *
all lön kommer ofvanifrån, min vän, — ända från Gud,
den högste, till öfverheten, som kommer dernäst, och så
andra, som äro öfver oss — allt i sin ordning. En dåre
den, som bygger sitt fäste på det ostadigaste af allt —
folkgunstens flygsandsfält!

göran. Nå, med furstegunst dertill —
hustrun. Du menar vädret — solstrålen vore
åtminstone ändå säkrare. Bäste Göran, du är annars en
såför-ståndig och klok man i allting, och har ett så ljust hufvud.
Jag begriper ej din förblindelse. Du kan ej tro, hur
det oroar mig. Kommer du hem, läser jag oro i dina
blickar, bekymmer på din panna. Och här hemma se’n!
Du, som var en så deltagande make och husfader: söker
jag bortjollra detta grubbel, talar jag om vårt hushåll, så
hör du ej derpå. Du, som var en så huld fader: räcker
jag dig din jollrande son, så tar du honom tankspridd och
sätter honom liknöjd snart ifrån dig. Sjelfva natten störs
af oroliga drömmar, ängsliga fantasier.

göran. För mycket skuggor i den målningen! Dock
är det någon, ej så liten sanning deri. Saker och
ställningar intrassla sig, förvärra sig deroppe (pekar åt slottet). Hans
lynne blir allt svårare, underligare. Det går hos honom
ej så rätt till der och här, fruktar jag (pekar på pannan och hjertat).
Det böljar bli ruskigt och betänkligt! Men jag har’ lagt
ut från land — ser ej stranden hvarken framför eller
bakom mig. Framåt — ösa eller sjunka! (tm en af kongi. nämdens
ledamöter, som inträder.) Hvad har man gjort så länge?
denne, liansakat och dömt från tidiga ottan.
göran. Bansaka? Sedan jag anklagat, är ransakningen

gjord. Dömma –––- det kan så vara. (rycker ifrån honom papperen.)

Är han fälld?

denne. De äro fällde! (går.)

göran ’ (läser i papperen). Svante Sture, Erik Sture, Nils

Sture, Gustaf Stenbock, Ivar Tott–––– (mumlar sedan några flere

ohörda namn) Nå, hvad bryr jag mig om dessa! Oskadliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:36:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bje14/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free