Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag njöt för kärlek Katarinas kärlek:
Den sedesamma verlden sög som honung
Mitt rykte och min heder då uti sig;
Jag gifter mig: den sedesamma verldep
Nu sprutar ut dem uti smädelser.
Ofräisefolket knotade, att bördan
Af kriget ensamt låg uppå dess jord;
Jag kräfde derfor rusttjenst utaf frälset.
Och alla skrika nu i enig korus.
Hvad adeln gör, den vet nog här, som annars:
Den skriker billigtvis, när man den klämmer,
Men tiger, när den andra trycka får;
Yill hafva landets must — ej dra dess skatt,
Till byk samhällig visst — ej så till bak.
Men borgarn, bonden likna tomma tunnan,
Som, när man ropar i den, dånar med
Och tager lika mot hvad man slår i den.
Och den af adeln se’n, ihop med gubben
Min salig far, allt inpå bara kroppen
Afklädde presten önskar — det vet ’Gud! —
Hvar adelsman i galgen. Ser han honom
Der, korsar han sig, följer liket se’n
Med klagovisors, lik- och loftals låt,
Och tager likstol sist och hjelper till att skria
Om Saul, Joram, Jotam och Hiskia.
(slänger papperen på bordet.)
Och denne Sturen, som om godt jag trodde
Och sände, att Bohus’ belägring leda;
Från pligten viker han, sin konung sviker —
En större hjelte att anföra qvinfolk,
Än krigsfolk — att intaga svaga hjertan,
Än starka fästningar. Feg än en gång
Han flyr, den förste, uppå Hallands slätter.
Men mig på klipparn ej du ridit undan
Så fort, att jag dig icke lättligt hunnit,
Och skall en riktig klippare dig bli
Och klippa vingarna till all slags flygt.
Men feg ej blott — förrädare fastmer;
Förrädare mot heligt fosterland,
Erik den fjortonde. „4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
