Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hyart nu jag går i dessa vida salar,
Allt stumt, allt tungt och dystert träffar jag,
Än mött utaf din dystra, rynkta panna,
Än af din makas starkt förgråtna blick,
’Än af den der kringsmygande gestalten.
(pekar på Göran Persson.)
Och far jag ut, att lätta andedrägten
I Sveriges vackra eftersommar, smyga
På gatan skygga anleten förbi,
Den enas blickar flyende den ^ndras.
Och utom staden hu! på alla berg
Stå galgar, hvilka dina bödlar fylla.
(Vid det växande skränet ha Erik och Göran närmat sig fönstret.^ Cecilia
kastar sig i stolen framför bordet, får se domen och störtar åter opp.)
Hvad ser jag? — dödsdom! Hvilkas då?
Omöjligt, nej, I ljugen, mina ögon!
ERIK (rycker domen från henne).
De ljuga ej, förvetna och förmätna!
De stå här, mina, rikets fiender,
Af Sveriges lag till döden fällda — ja!
CECILIA.
Säg icke rikets, Erik, men väl dina.
Du och ditt land, det sköna Sverige,
Det är nu mer ej ett, som Gud förent,
Men tu, dem menniskor åtskilja lyckats. —
Och Sturarna — Gud! Sturarna ock der!
Och detta fosterländska namnet nämna
Med Sveriges fienders, du icke blygs? ...
Lögn af en skurk — en fånes gyckel — eller
Ett småbarns joller —
KRIK.
Lössläppt qvinnotunga!
CECILIA.
Hvi gaf naturen oss ej andra vapen
Till anfall och försvar? I männer bruken edra;
I fege, neken oss då ej det endas bruk!
Således Sturarna? Du skulle vilja v
Derhän i grymhet all din grymhet stegra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
