- Project Runeberg -  Erik den fjortonde. Sorgespel i 5 akter /
61

(1873) [MARC] Author: Johan Börjesson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Utöfver syndarn, som till honom föres;

Att ingen synd, om än så stor, utarmar
Barmhertigheten, som af tårar röres!

Tror du i dödens stund på himmelens försoning,

Så med din gerning nu din tro bevisa;

Uttala här befrielse, förfckoning,

Att du må straffa icke blott, men lisa,

Och kungars nåd må Herrans nåd beprisa!

O! låt mig fly ur dessa dystra salar,

Och med min älskling mig för verlden gömma
Långt bort uti de stilla, tysta dalar,

Der verlden oss skall lätt och snart förglömma,

Och ryktets mun ej mera om oss talar,

Och tiden skall till evig glömska dömma. .

Der vill jag älska, älskas, vaka, drömma
I enda riket, som jag eftersträfvar —

Ett stilla tjäll för kärleken och friden,

Der för min älsklings lif ej mer jag bäfvar,

Jag skild från oron, afunden och striden
Ej evigt mellan hopp och fruktan sväfvar.

(Tamalt ander fönstret.)

EREK (rörd och ängslig applyfter henne.
Till Göran Persson, som står vid fönstret).

Är här ej räddning möjlig? Ingen återvända?

CECILIA (rasar till fönstret och skjuter
Göran andan).

I Herrans namn, hvad är som här skall hända?

Se, vilda massor rusa hitåt — bölja
På bölja fram uppå Norrbro der väller;

Kring en gestalt de alla storma, följa,

Och der han skrider, starkast trängseln sväller,

Och honom skränet, hotet, hånet gäller. —

Ack! den olycklige, hvem kan han vara?

Bakbunden, baklänges han tvingats rida —

Kring blotta hufvudet en halmkrans bara —

Uppå en häst, som knappt förmår att skrida,

Som pöbeln stöter hit och dit åt sida . ..

O! det mig anar, att så hånas, smädas
Blott det, som ädlast lågar, skönast brinner;

Att det är en, som annars man plär rädas,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:36:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bje14/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free