Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK.
Jag söker ditt hjertblod — fort, hit det gif!
8TURE (drager dolken ur sin arm, nalkas
konungen, kysser dolken, faller på knä
och räcker honom den).
Det qväller re*n ur flera djupa brunnar;
Det beder er med röda, rörda munnar:
irLåt våra klara bäckar er försona;
De sista dropparna, o herre, skona!“
ERIK.
Det är de Bista just jag Till utsöka;
De andra stilla törsten ej — blott öka.
STURE.
Ack, släck ej ut mitt lif, det usla, svaga!
Det är en ringa ting för er att taga;
Men o! mig är det tungt och hårdt att mista —
Nu skola förs- och modershjertat brista.
ERIK.
Min moders brast, förr’n jag det kände;
Min föder tidigt sig ifrån mig vände;
På mig med kärlek ingen menska tänker,
Mitt hat jag derför alla menskor skänker.
O, att hvart hjerta här framför mig låge
Och i sitt blod jag spritta för mig såge! (stöter efter honom.)
STURE (reser sig med ursinnig
ansträngning och rusar emot konungen).
Nej, ingen menska är du, du ett vilddjur är —
På lif och död en strid skall börjas här!
ERIK (stöter ner honom).
Till sista skärfven fick du lönen ut —
Förr’n striden böljad var, så var den slut.
STURE (sedan han en stund legat som död,
reser sig obetydligt på ena armen).
Slut — tidigt, bittert slut! Bedragen — gäckad
På lifvets alla långa löften — fläckad
Min ära — ungdom sköflad — skördad,
Ej uppå ärans fält, o nej, lönnmördad! —
Tungt lifvet är, men tyngre döden! —
Farväl, I mina korta, sorgsna öden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
