Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på Nordens himmel — fagraste blomster på Sveriges jord:
slockna, fall! (dör.)
DROTTNINGEN (sedan hofbetjeningen samlat sig). Döden gifver
icke sina byten åter. — Tagen, qvinnor, prinsessan varligt
på edra armar och fören henne i mina gemak och egnen
henne edra ömmaste omsorger! (De bära bort prinsessan.) Och,
I män, tagen under smärta och tårar dessa sorgliga och
dyra jordiska lemningar undan och skänken dem de
omsorger, den heder, som deras höga stånd och vår djupa sorg
kräfver! pe utföra liken.) Och oss (tiii Beurreus.) återstår det
svåraste värfvet: att uppsöka konungen och återföra honom
till oss och sig sjelf. O Gud, hvilket sjelf!
(Dörren slås opp. Man ropar: “Konungen har lupit till skogs;
mord uppfyller borgen.“)
Skynda, skynda edra steg, riksråd! Herren styrke
er till loppet! Jag följer er efter, så fort jag förmår.
(Beufreus af.; Och nu, du som är mäktig i de svaga, styrk
mig, stöd mig, uppehåll mig, svaga! (går.)
Åttonde scenen.
Upsala-p arken.
KONUNGEN i förvirradt tillstånd instörtar, följd af VELAMSON och
några få KNEKTAR. Sedan BEURREUS.
en knekt. En helvetes hetsjagt! Hvem löpa vi efter
— hvem löpa vi för? Äro vi räfvarna, hvar äro hundarna?
Äro vi hundarna, hvar är vildbrådet?
velamson. Sakta ert lopp, nådigste herre! Min
nå-digste konung löper andan ur sig och oss.
erik. Det kommer sig deraf, att jag födt och gödt
er för väl, hundar; derför orken I ej gå på drift.
velamson. Min nådigste herre säger som han behagar
och löper hvart han behagar; men hvem löpe vi för, eller
löpe vi efter?
erik (ser sig skygg omkring). Jag hör stegen af förföljarne,
ropen af hämnarne.
velamson. Det är . stegen af edra tjenare, edra
lif-knektar, ^som flåsande, ropande ej hinna följa er.
\ erik. Hör, hur det tissar, tassar i skogen! Ser du,
hur det smyger, hur det skymtar mellan träden?
Kring-ränd är jag, förrådd är jag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
