Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNINGEN (fallande på knä).
Du, som en gång på denna fallna jord
v I syndbelastade och svårt hemsökta trakter,
Hemfallna under mörkrets hemska makter,
De onda andar utdref med ditt ord;
Som med en himmelsk kärleks milda röst
I natten ut af arma, sjunkna själar
Spred nådens dag, och löste syndens trälar
Ur mörkrets bojor uti qvalda bröst:
O! genombryt med strålen af din nåd
Uti hans tankar denna nattens fasa;
Häps stormarna och vågorna, som rasa
I skuldförvirradt hjertas öfverdåd!
Och lös förbannelsen, som hvilar hårdt
Uppå hans själ, att han må återfinna
Sig sjelf — Gud, hvilket sjelf! — och ångra hinna
Med svåra suckar hvad han syndat svårt!
(Under tiden har konungen sjunkit ner på marken, der han vrider sig
kramp–aktigt. Drottningen går till honom.)
Min Erik, känner du igen mig nu?
Se, hör din Katrin a.
ERIK (fäster först stirrande blickar på
henne, sedan högt gråtande).
Är det du?
DROTTNINGEN.
Hvem, om ej hon, som uti lust och nöd
Svor dig sin tro, svor att i lif och död
Dig älska, följa öm, ståndaktig, trogen,
I kungasalens prakt, i djupet utaf skogen?
ERIK (ser på sina blodiga händer). _
Har jag det drömt?
DROTTNINGEN.
En djup, förfärlig dröm!
ERIK.
Hvar är jag nu?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>