Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af qvinnotårar och mannavankelmod är soppan kokad, som
vi nu få >eupa. Hvar är mitt, goda svärd? (tager det af väggen
och omgjordar sig.) Med tankens båge och med pennans spets
har jag hittills stridt. I stället för de svarta runor nu lyster
mig rista de röda!
hustrun. Och du vill ut i striden, i undergången, från
oss maka och barn? Från den värnlösa och den faderlöse?
göran. Hustru, gör mig icke vek, då jag behöfver
vara stark! Upptina ej mitt sinne, då jag behöfver stålsätta
det. Kom mig ej att känna ett hjerta, då det är mig som
mest till last.
hustrun. Lemna oss ej! Yi blifve tillsammans — i
döden, som i lifvet. Blif i hemmet, denna vår sista som
första verld!
göran. Icke här. Mig skola de söka och hemsöka.
Och finna de mig bland och med eder, ho vet, om raseriet
och hämden skona er. Nej, må de oskyldige ej lida med
den skyldige. Mig träffe ödets slag — jag har manat ut det —
jag trotsar det. Men skone det eder, mina älskade, de enda
jag på jorden älskat. Min plats är dock gifven — nu såsom
alltid — vid konungens sida. Det skall ej vara sagdt en dag
om mig, att jag åt min herres bröd och sof i hans arbete;
att jag pipade för honom i välgången, men ville ej dansa
med i olyckan, (tager sonen i sina armar.) Min son, ben af mina
ben, blod af mitt blod, själ af min själ! Skilsmessa, snar
— evig måhända också — förestår. Jag hade mycket att
säga dig. Men tiden skyndar och du är ej mogen för det.
Mitt farväl blir kort i ord, som långt i verklighet. Jag
skulle vid detta tillfälle välsigna dig. (sätter honom ner och g&r af
och an i strid med sig sjeif.) Och hvarför icke ? Dessa händer
och dessa läppar, hvarför skulle icke äfven de kunna
välsigna? Gå nådemedlen till kraft och välsignelse oförminskade,
oskadade genom den syndigaste klerks mun och hand,
hvarför icke s fadersvälsignelsen — det uräldsta och det ursista
menniskoslägtets sakrament — genom en syndig faders —
en faders, denne den evige presten på jorden? Kommer ej
ur det mörka molnet regnets himmelska flöde ?.. . Derföre,
min son, gif hit ditt hufvud och akta på mina ord!
sonen. Ja, min fader!
göran. Så säger Herren din Gud: “Sonen skall icke
bära fadrens missgerning, och fadren skall icke bära sonens,
utan den rättfärdiges fromhet skall vara öfver honom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
