Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjerde soenen.
Ett rum i 8lottet.
KONUNGEN störtar in med blottadt svärd, följd af GÖRAN PERSSON
och några af vakten och hoffolket. (Krigslarm utanför.)
ERIK (till Göran Persson).
Ha! öfverrumplad sjelft i Herrans hus,
Derest du, trogne vän, i tid ej anländt,
Mig varnande, mig manande att fly;
Och från min konungsliga borg så nära
Äfskuren, utestängd, om icke du,
Mitt goda svärd, mig kraftigt banat vägen
Och röjt en Eriksgata for din kung.
GÖRAN.
Rätt så, rätt så! Det höfves er, min herre,
Att med en blick, som icke blinkar, sjelf
Se djerf den bleka faran i dess öga;
Med hand, som icke tvekar, icke tröttnar
I svärdets fäste, sjelf utmana edra öden.
Att med ett mod, som icke blekna kan,
Eröfra segern eller hjeltedöden,
Är lefva såsom kung och dö som man!
ERIK (till sitt folk).
Vindbryggan väl uppdragen och bevakad,
Fast slutna alla slottets starka portar,
Opp bysseskyttarne i alla gluggar
Af höga tornen, på de fasta murar,
Och tätt intill hvarandra slutna vi,
Man intill man, svärd intill svärd,
Orubbeliga led af tro vid tro! —
Nej, tusen gånger hellre stupa dock
Och mig begrafva under gruset af
Min borg, än uti bröders händer falla —
De blodigaste segrare af alla!
(Folket går.)
Han såled’s redan inträngt uti staden
Igenom Söderport, min broder Carl?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
