Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tills den sig blodig kastar
På tankens villebråd, som undan hastar,
Och all besinning rycker
Med sig, tills bitna, slitna uti stycker,
De båda duka under
I svaghetens och qvalens grymma stunder.
’ Förr’n af hvar nerf blir sliten
Hvar bit; hvar droppa blod, hur liten,
Blir sjudhet, glödhet kokad;
Hvar smula ben i denna kropp-blir bokad
Till ändå mindre smula —
Skall utur denna blods- och marterkula
Förlossning mig ej räckas,
Ej mina grymma bödlars blodtörst släckas!
Jag vet hvad hämd vill säga
Hos dem, som väldet och som makten ega;
Jag vet, hur den skall smaka,
Om jag får vända den på dem tillbaka.
För dem, som fa förtrampa,
Är bön om skoning olja blott på lampa.
Ja, ljuf i våldets öra
Är våldets dom och offrets qval att höra,
Och pöbelns fänad tjuter
Af fröjd, när sådant gästabud den njuter.
(räcker konungen sitt svärd.)
Mitt lif jag åt dig svurit,
Dess alla krafter jag åt dig hemburit;
Ditt har det städse varit,
Och som du velat du med det förfarit.
Här lägger jag det neder
I dina händer nu och ödmjukt beder:
Stöt svärdet i mitt hjerta,
Och det skall brista utan knot och smärta;
Det offrar sig så gerna,
Och räds ej, att det skall mot döden spjerna.
Kan längre ej behaga
Mitt lif, så må du det ifrån mig taga;
Det egde endast värde
Deraf, att du dess Verksamhet begärde;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
