Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNINGEN.
Kom, låt oss fly — jag vet en gömma. . .
\ ERIK.
Sitt öde flyr man ej. Nej, stanna
Och ta vårt slag med öppen panna!
Snart är det öfver — en öch ann’ minut —
Af svärdet hugges af vårt ödes knut,
Och sorgespelet har sitt slut!
Åttonde scenen.
LEJONHUFVUD och sedan STENBOCK rusa in i spetsen för bevap
nade. DROTTNINGEN flyktar med barnet pä armen in i ett hörn.
ERIK tager svärdet och ställer sig framför att betäcka dem.
ERIK.
Först emot denna hvassa klinga,
Se*n öfver mitt bröst skall man gå!
DROTTNINGEN.
Sist genom detta bröst skall man stinga,
Innan de mitt barn kunna nå!
LEJONHUFVUD.
Yi ändtlig träffat tigern i sin kula.
ERIK.
Tillbaka drag dig derföre en smula
Ifrån hans svalg och klor, som intet spara,
Att ungen, honan och sig sjelf försvara!
LEJONHUFVUD.
Som allesamman lätt och snart jag kramar
Till döds med mina starka lejonramar.
(Anfaller konungen. Skarp strid i hvilken Lejonhufvud slutligen faller.)
ERIK.
Jag menar, att det hugget riktigt bet,
Och att kungstigern sönder lejonhufvu’t slet.
STENBOCK (rusar inp& konungen).
Förtidigt än du utaf segern skryter;
En Stenbock blir ej rädd, hur jägarn ryter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
