Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ni känner dem; (med en slu ni — eller någon
annan —
Har länge falkat på dem. Tag dem, mynta
Mig dem. I dessa gömmor finns det ljus,
Att ställa uppå bordet — under skäppan —
För dem, som vilja ba historien gjord,
Allt efter som de vilja ha den spord.
MUNKEN sneglande bliekar.)
Jag vet ert hjerta fästat sig vid dem,
Som allt hvad rör er faders sorgsna minne;
Kom, följ dem åt i klostrets helga cell.
Ni liksåväl, som de, behöfver gömmas
En tid helt visligt undan verldens blick.
Jag bjuder än en gång hvad jag er bjudit
Af ett om lifvets vägar och dess lycka
Erfaret hjerta: återvänd till slut,
En räddad son, i helga modrens sköte;
Katholska kyrkan; inträd i vårt kloster;
Blif oss en broder. Si försynens finger:
Er verlden öfvergaf — kom, henne öfvergif!
GUSTAF.
Väl edra råd jag aktar, som sig bör;
De klokhet, godhet säkert icke sakna.
Men verlden öfverge? Mitt unga blod
Vill ännu till så visa ord ej lyssna.
Väl hård och hjertlös mot mig hittills var
Den obevekliga, stolta, kalla;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
