Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min son?
KATRINA.
GUSTAF.
Du hämndens dag!
KATRINA.
Hvem ämnas
Den hämnden, Sverige?
GUSTAF.
Nej pä Sverige hämnas
Jag ej; men på den slägt, som störtat har,
Och mördat sen din make och vär far.
KATRINA.
För alt din hand fä höja, att få rasa
Mot eget bröst, i blodet utaf Wasa?
GUSTAF.
Än se’n? Att smyckas jemnt till offerlam,
För att till altart föras lydigt fram,
Mig icke längre lyster. — Offffrknifven
Är i min hand af hämndens makter gifven.
KATRINA.
Utur din hand det vapnet lydigt fåll!
Och hämndens rätt till honom ödmjukt ställ,
Som säger: ”den är min, den rätt att dömma;
Men menskans pligt förlåta och förglömma.”
Han sofver redan, hämndens första mål,
Kung Johan — som re’n slumrat hans Gemål —
Hans olycks- som hans kärleks sjunkna stjerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
