Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I älskarinnans blick maa brinner, rusas;
I modersfamn man värmes och förtjusas;
Men det är samma sol, är samma ljus
1 menskohjertat ner i tidens grus.
AXINIA.
1 alla allt har gått med dig förloradt;
Du ensam är mig allt igen, förstoradt.
GUSTAF.
Man vet i lyckan ej, hvad lyckan har;
Ditt bjerta ej föräldrasaknan bar.
I skuggan utaf faders-, moders-tårar
S9g jag försvinna mina första vårar;
På ödets våg min ungdom kutan hamn
Fann sen ej tillflykt i en ■ huldrik famn.
Och det är nöden, känslan lär att ömma,
Och det är sorgen hindrar hjertat glömma.
Du är min sol på stundens himmel satt;
De — stjernorna uti milt minnes natt.:
Den ej i kärleks urdjup, kärleks källa—■
Ett modersbröst — sett, hur dess flöden qvälla,
Han vet ej heller, huru djupt den går,
Hur högt i dagen upp dess stråle står.
AXINIA.
Behåll dem — alla för ditt bjprta kära;
Jag villa hela verlden redligt bära
Till dina fotter, säga: det var mitt;
Nu med mig sjelf det allt är blifvet ditt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
