Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF.
Val, jag tillstår det, kunde prakten blanda,
Som omgaf dottern utaf Moskwas Tzar,
Och först det ögat till sitt skimmer vända,
Som uti skuggan dittills löstradt var;
Men när du kom, att derutöfver tända
Den blick, som i sitt sköt en ljusverld bar,
All glans, all herrlighet var då till ända,
Och du blott stod för mina ögon qvar.
Om vid den strand, der Okas böljor rinna,
Der Moskwas snabba vågor störta fram,
Jag funnit dig, som ringa, blyg berdinna,
Tyst vaktande din faders späda lam;
Om i Kosackens låga tältdörr spinna
Jag sett dig, sköna, utan glans och namn,
I dig betagen, som min älskarinna
Jag slutit dig uti en hänryckt famn.
Men, huru kom jag då, att ej förfela
En sådan stor och berrlig lyckas lott,
Att med din hand du ville himmelskt hela
De sår, min själ af dina blickar fått?
Och kärleken, bur kom han att dig spela
Det spratt att välja mig — en flykting blott —
Samt att med mig det stolta hjerta dela,
Som Furstars anbud hittills stolt försmått?
AXINIA.
Då först du kom, att till vårt hof dig närro’
Nyfiket följde dig den ungas blick:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
