Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tu
När stegen reses, h varpå opp och neder
Från öppnad himmel i dens hröst, som beder,
Guds Englar vandra. Själ, ligg då ej stum;
Res dig ett Bethel af ditt fängselrum!
(Faller på knä.)
Du, som i jordens låga kamrar neder
Åt matken visat ut hans skumma rum;
Men äfven der med osedd kärlek leder
Hans väg, fast trång, fast mörk, fast kall och stum;
Hvars godhets allblick stig sig hemligt söker
Dit ner, der aldrig dagens öga lett,
Förtrarapar ej, hvad för din fot sig kröker,
Det minsta väsen engång lif du gett.
Outransakelige! Så du gömde
Mitt usla lif i fängslets natt och grus,
Min glada ungdom hårdt och tidigt dömde
Från vårens fröjder och från dagens ljus.
Men äfven här din kärlek sig bevisar
J lugnet, från det högre lifvet röjdt;
Och dina råd, din nåd mitt hjerta prisar,
I ödmjukhet till dina fotter böjdt.
Deroppe finnas många höga fröjder,
Den af sin ynnest flöden verlden ger,
Af glans och lycka uppå lifvets höjder,
Af lugn och skugga i dess dälder ner,
Af gröna lagrar utur stridens hvimmel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
