Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF.
Säg icke så: hopp, skönhet, lycka stå dig qvar.
AX1NIA.
O, den, som älskar, blott sin egen kärlek har!
(Hon kar närmat och satt sig hos honom.)
GUSTAF.
Ack, att du vid den usles sida dröjer,
Och dig så djupt i ödmjukhet nerböjer!
AXINIA.
Den kärlek, som af kärlek djupt sig böjer,
Han sig ej sänker, men han sig upphöjer.
(Seende sig omkring.)
Mitt blod det isas, tungan vill bli stum,
Hvad har man här väl byggt dig för ett rum?
GUSTAF.
Väl är min boning enslig, kall och skum;
Men der du< dröjer, är Elysium.
AXINIA,
Hur här man bäddat dig din säng, så. bård!
GUSTAF.
Jag tycks mig ligga nu i rosengård»
AXINIA..
Hvad tunga kedjor maö dig smidde, här! ; .
GUSTAF.
I blomster kläds de band, som kärlek bär.
(Hon gråter, han vänder sig till henne och betraktar henne.)
Du, A$inia, är också blifven blek!
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
