Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitter der en dag ett blekt lik, anletet ännu vändt
emot er boning.
AXINIA.
Icke sä, min Iwanowna; du bar en
helt annan kallelse att ännu på jorden utföra. Du
har följt mig, som en stark hjeltinna genom faror och
nöd. Och hvilket värf ha vi icke tillsammans utfört,
— hans, min Gustafs frälsning och flykt. Flyg, flyg
frän denna sorgens jord; flyg, min älskling, på
frihetens och oskuldens vingar — mig hafva de afhuggit
dem, och jag har måst släpa mig hit, att dölja mig
här för verldens onda ögon. — Men du, Iwanowna,
hasta tillbaka till Moskwa, ställ ifrån dig min
tåreur-na på Godunowarnas aska; smyg dig sedan rastlöst
natt och dag omkring ur hus i hus, och med Axinias
sorgeöden på läpparne, sting hvarje modershjerta, ägga
hvarje faders harm, jaga blygseln på hvarje flickas
kind, och knyt hvarje ynglings hand kring svärdet.
Och, när då Kremlin står i lågor och upproret vadar
fram i blod, och vedergällningens furier omhvärfva
den falske Dmitri, så träng dig främst, bland de
rasande och ropa, skräna i hans öron, så att det
åter-Ijuder kring Kremlins borggårdar: Axinia!
(Kastar sig utmattad i en stol vid fönstret.)
IWANOWNA.
Ha, styrk mina steg, uppehåll mina krafter, du,
som kärleken stark, hatets sjudande känsla, hämndens
glödande tanke!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
