Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— to _
sig iform och materia, och i denna diremtion förblifver
identiskt med sig.
Den logiska ideen är den absoluta formen och siisom
sådan det absoluta innehållets egen sjelfbestämning. Ideen
kan visserligen fattas abstrakt såsom en tom form, och är
såsom sådan helt och hållet väsenlös, men i denna
abstraktion och väsenlöshet upphäfver den sig sjelf. Såsom i
sanning absolut form är deremot ideen enhet af sig sjelf och
innehållet, af begreppet och realiteten. Att ideen endast
igenom realiteten (innehållet) har existens må medgifvas; men
deraf följer, att i och med ideen äfven verklighetenär gifven,
emedan en idee, som icke existerade, ej vore någon idee.
Om ock ideen å ena sidan förutsätter realiteten, så sätter
den å andra sidan densamma; och detta sättande och
förutsättande sammanfaller till en verksamhet. Men denna enhet
af ideen och realiteten är tillika deras åtskillnad; det
absoluta innehållet måste sätta sig såsom motsatt sig sjelft,
di-rimera sig i form och innehåll, och uti sitt andra vara
identiskt med sig. Vore ideen ett rent rationelt i den
betydelse, hvari Schelling fattar detta ord, d. v. s. en ren
abstraktion, en tom form utan innehåll, så vore det
visserligen omöjligt att ifrån detta rent rationella komma öfver till
verkligheten. Men ett sådant rent rationelt, en bestämning
utan något bestämdt, en tanke utan ett tänkande subjekt,
vore fastmera det rent irrationella; och en sådan tom form
antages ej af Hegel, utan af hans motståndare.
»Men» — kan man invända — »logiken har just till
sitt ändamål att betrakta den absoluta formen i sin söndring
från innehållet, de allmänna prædikatsbestämningarna utan
något subjekt. Så afhandlas t. ex. vara, tillvara o. s. v.
utan ett varande, tillvarande; och äfven der, hvarest
logiken ifrån dessa abstrakta prædikater skall fortgå till ett
subjekt (t. ex. något, ting, det enskilda), är detta dock blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
