Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 86 —
I den här framställda motsatsen af form och innehåll
föll innehållet inom del tänkande och formen uti det tänkta
eller tanken. Men den tänkande anden är sjelf tänkt; den
tänker, och objektet for dess tänkande är dess eget innehåll.
Formen eller innehållets allmänna och väsendtliga bestämning
faller fastmera inom det tänkande subjektet. Således, då
närmast innehållet var det tänkande och formen det tänkta,
bestämmer sig nu tvertom formen såsom tankeverksamheten
och innehållet såsom det tänkta. Eller med andra ord: det
tänkande subjektet tänker, och objektet för dess tanke är
det sjelft; det är således på en gång aktivt och passivt.
Såsom aktiv eller tänkande är anden det absoluta
innehållet, som i sig har tanken såsom den form, hvilken det sjelft
gifver sig. Möjligheten (materien) är derföre här identisk
med tänkandets energi, d. v. s. den tänkande anden har ej
någon materia såsom motsatt formen, utan gifver sig sin
form genom sin egen verksamhet. Såsom tänkt är deremot
den absoluta substansen det blott passiva substratet,
materien , som i sig har blott möjligheten af form, men ej gifver
sig formen. Att den tänkande substansen är identisk med
den tänkta, eller att den uti sitt tänkande tänker sig sjelf,
tillintetgör ej motsatsen mellan båda, om än denna
derigenom sättes såsom uti anden upphäfd. Ty substansen är
dock såsom tänkande motsatt sig sjelf såsom tänkt.
Derigenom att tankens objekt sålunda är icke blott form,
utan enhet af form och materia, lår del ett reelt bestånd i
motsats mol det tänkande subjektet. Anden ar endast
derigenom, att den åtskiljer sig såsom länkande ifrån sig sjelf
såsom tänkt, eller emot sig sätter ett objekt och i detta sitt
andra är identisk med sig. Genom denna identitet med sig
i sin motsats är Anden det i sanning oändliga, hvarest
objektiviteten är satt såsom ideel eller upphäfd. Men denna
objektivitetens idealitet förutsätter dess realitet; subjektet kan
endast öfvergripa objektet genom att sätta det emot sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
