Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 29 —
sedan i subjektiviteten! och objektivitetens begrepp,
återfinnes således har i motsatsen mellan ideen såsom
ändamålsorsak och det enskilda såsom verkande orsak. Ideens
existens är betingad genoin det enskilda, och omvändt har
det enskilda just i ideen sitt väsende. Såvida som det
enskilda i ideen har sin allmänna och nödvändiga
princip, så måste det vara underkastadt dess makt; ideen är
immanent i det enskilda och beherrskar det såsom dess
själ eller entelechi. Och såtillvida är äfven allt enskildt ett
för begreppet genomträngligt; det enskildas allmänna och
väsendtliga bestämdhet är just dess begrepp. Men det
enskilda har icke allenast i det allmänna sitt väsende, utan det
är sjelft del allmännas förutsättning. Det allmänna är af
det enskilda ovilkorligen betingadt, och detta sednare är ej
frambragt omedelbart genom det allmänna, ulan genom ett
annat enskildt. Och härigenom får nu det enskilda en
tillfällig, för begreppet a priori ogenomtränglig sida, hvari det
uppenbarar sig såsom icke allenast af det allmänna satt,
ulan likasåväl förutsatt. Det enskildas beskaffenhet såsom
detta enskilda kan icke ens uttalas, ty språket uttrycker
alltid det allmänna. Alt det enskilda ej kan af ideen
uttömmas erkännes bestämdt af Hegel"); och att J. H. Rohte")
påstår detta erkännande stå i strid mot systemets princip,
kommer af ett missförstånd, i det han anser Hegel
fasthålla en tom form eller ett abstrakt allmänt. Såsom här
blifvit visadt måste deremot det allmänna väsendtligen vara
individualiserad!, hafva ett materielt, i sig rcfiekleradt
bestånd. Men att nu Fichte, på samma gång som han yrkar
ett sådant för begreppet ogenomträngligt, vill utmönstra det
tillfälliga, är en ibland hans vanliga inkonscquenser. Ty
hvad som ej ur del absolutas ideo med nödvändighet liter
*) Naturpliil. $. aSo.
**) Outulogit n3 (.jnmert.).
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
