Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3? —
ka afiirmaliv enhet af det allmänna och enskilda; ty dessas
motsats bestod derigenom att en och samma materia kunde
antaga hvilken form som helst. Men subjektet såsom
motsatt objektet är ännu blott ändlig ande. Den ändliga anden
har naturen utom sig såsom ett annat. Men i denna
afsöndring innehåller den sjelf sitt andra i sig; den har sjelf
en natursida och kan endast förmedelst denna inverka på
naturen. Den ändliga anden är således, likasåväl som
naturen, i tiden och rummet existerande, ehuru den tillika
såsom ande är fri från alla tidens och rummets
inskränkningar, evig och oändlig.
Den absoluta ideen är den ena och samma princip,
som utgör väsendet både i naturen och anden. Men i
naturen är den immanent såsom varande och tünkt, i anden
såsom sjelfmedvetnnde och tänkande. Motsatsen mellan
tänka och vara utgör just ändlighetens charakter; i den
absoluta anden är den deremot upphäfd. Den absoluta anden
är sålunda enheten af tänka och vara, subjekt-objekt eller
absolut personlighet. Men den absoluta anden är endast
derigenom verklig, att den af evighet åtskiljer sig ifrån sig
sjelf, dirimerar sig i natur och ändlig ande, och uti denna
motsats är identisk med sig*). Och såsom denna enhet af
natur och ande är den icke allenast det abstrakta enahanda
i båda, ejheller den blotta indifferensen, hvari åtskillnaden
och motsatsen vore försvunna, utan den är tvertom det
absolut konkreta, hvari naturen och anden ingå såsom dess
momenter. Uttrycket, att det absoluta är subjekt-objekt,
kan förstås så, som om subjektet och objektet deri vore
satta såsom lika sjelfständiga. Detta är dock endast ett
*) Hegel, Nslnrpliilosnpliie, j. 347. (Zuui*): D»e göliliehe
|dee itl eben dies», sir|| tu enUchliesten , iliesrs Audere ens sieh
lier-■utxmelten und wiedrr in tich ititückiunelinien, mn Sobjeklitilil
und Grisl tu seiu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
