Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 40 —
uppvisa naturens empiriskt gifna utveckling såsom grumlad i
dess eget väsende. Men naturens väsende kan ej vara något
för tanken främmande, utan är fastmera den absoluta
tanken eller ideen sjelf. Och derföre är ideens tillämpning på
naturens gestalter ej en yttre användning, utan blott ett
uppvisande af, att ideen i sjelfva verket utgör naturens
immanenta väsende. Men då Schaller vidare påstår, alt, med
samma rätt som naturphilosophien sägas vara en använd
logik, äfven inom logiken väsendet kan sägas vara ett
användt vara, så synes lian dervid förbise den väsendtliga
åtskillnaden mellan öfvergången inom logiken och ideens
for-yttring i naturen. I den förra sättes det föregående såsom
ett upphäfdt, ett moment i det följande, som i detta har
sin princip och sin bestämning. Ideen förblifver deremot
under sjelfva sin föryttring den bestämmande principen. Detta
oaktadt synes dock Schaller hafva uppfattat det rätta
förhållandet mellan Logiken och Naturphilosophien, då han
antager den förra vara framställningen af ideen såsom
blifvande , den sednare deremot af ideen såsom tillvarande").
Då likväl uttrycket om ideen såsom blifvande lätt kan
föranleda till missförstånd, så vilja vi här försöka att, i
enlighet med det redan i detta ämne anförda, förklara detta
uttryck.
Den absoluta ideen är enhet af ålskiljda momenter,
hvilka sinsemellan äro så förenade till en organisk tolalitet,
att intet moment har sanning och verklighet utan i sin
förening med det bela. Häraf följer, alt, ehuru i de särskilda
naturgestalterna än den ena, än den andra sidan af ideen
är den företrädesvis herrskande, ideens totalitet dock ingår
i dem alla och är deras princip. Ett föremål, som endast
*) p|l. D. L 197. Duich (lie ginze Logik kam ea damm a»
keioer absolulen Uoinillelbarkeit, weil der ganxe inhalt iin
successi-veu Werden begriDen war; dieaes Werdeu iat feta iu der Volleudnug
allés Iuhalts aufgehubeD, und die |dee ist somit unnutttlbar da,
uud di* unmiilelbar daseinde |dee du Natttr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
