Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H
Motsägelsen innebär, alt en heslämning i sif» innehåller
Mn egen negation, ön bestämning, hvarmed den Är oförenlig
och dock oskiljaktigt förenad. Denna motsalla bestämning
innehåller äter på samma sätt den förra och hvardera
upphäfver sig sålunda och öfvergår i sin motsats, Hedin i denna
öfvergång ligger de båda motsattas enhet. Mon
enheten är ännu blott negativ: det rastlösa omslàendet
nfhvardera| bestämningen i den andra; resultatet är endast de båda
motsatt-as osanning, icke tillikaMeras sanning och alTirmalion. Men
vidinre öfvergår icke allenast hvardera bestämningen i den
andra , ulan bibehåller sig tillika deruti, alldenstund denna
andra bestämning sjelf just är det, all öfvergå i den förra.
Härigenom visar sig hvardera bestämningen såsom uti sin
not-sats ej blott negerad, ulan likasåväl ponerad; hvardera
sam-manshiles uti »in motsats med sig sjelf. Sålunda har
hvardera bestämning*1!* sin sanning uti den andra, hvaremot dr
såsom isolerade voro osanna och sig sjelfva upphäfvande.
Kn-hilen blir härigenom ej blott negativ, ulan likasåväl
adirm.i-liv; de båda niiolsatserna äro deruti likasåväl bevarade
som upphäfda;; d. v. s. de ingå deruti, men ej mera i sin
ursprungliga söndring, ulan såsom momenler af enheten.
Enheten sjelf är bådas sanning; den är del högre konkrelan»,
hvaremot de båda motsatserna för sig äro abstrakta och
o-sanna. .Men enlieten har likasåväl sin sanning i
åtskillnaderna, emedan den ej är hvilande en hel, ulan, såsom
enhet af motsalla, sig med sig sjelf förmedlande
rörelse och v er k sa mb e l *).
I denna af Hegel ultalade försoning af motsägelsen
synes dock ännu den svårighet qvarstå, all enheten beslår
biol I genom det rastlösa omstående! af hvardera momenlel i
sin motsats och ur motsatsen tillbaka i sig sjelf. Häraf
följer, att motsägelsen beständigt ånyo alslrar sig i försoningen.
atiiiiiniiiKariia (II W. IV. BK—71), nien utgör tillika »jrlfta grunit-
I nu Ken i hrla sv«trmrt, och lörrknnnin r ilrrliirr rrdan i l:»la kairgo’
lif|| %i tKI »hill i alla <lr liiljandr; hvarföre dril afvili yttrrligarr
afhandla» i »lutet af l.ngikrn vid lirtraklaiidrt al’ ilen dialcklitka Mc
lliodri, (II. VV. V. ÖSO-530).
*) B. XV. V 358.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
