Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och när hans sol sig sänker
I purpurskyar ner,
Din natt hon stjernbestänker,
Dess tysta lycka ger.
Derfor det högsta, sista
Hon blef i skapelsen;
Och syntes verket brista,
Så länge hon brast än.
Förr’n ur naturens degel
Fulländad hon framstått
Fulländningens insegel
Ej skapelsen än fått,
Och i sin skönsta spegel
Han ej sig skåda gått.
Från kaos opp till henne
Hvad afstånd är ej satt?
Till hennes ljusa änne
Från tingens första natt?
Från molnen, som sig skockat
Kring tidens första dag,
Till dem hon in har lockat
I lockarnes behag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
