Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I en djup och bortglömd graf.
Genast slogs ej ner i gruset
Huset, som han lånar oss;
Men därinne släcktes ljuset,
Vändes opp och ner dess bloss.
Uti tankens kungssal qvalen
Hade splittrat ljusets thron.
Väl hon kom sig slutligt. Galen
Slets ur dödens famn dock hon.
Knota icke, menska, knota!
Ofta när förståndet togs,
Gick naturen vänligt bota
Såret, som af menskor slogs.
Så förtviflans vilda lågor,
Högre än all tidens tröst,
Gick han nu med Lethes vågor
Släcka i Franciscas bröst.
Otron, sorgen, nesan, hafvet —
Allt hvad nyss hon lidit har; —
Den trolöse — allt — begrafvet
Uti glömskans natt allt var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
